den där personen.

jag vill inte direkt att det här ska bli en depprankad blogg precis, men nångång måste jag ha nånstans att skriva ut mina känslor, och den här bloggen den är juh faktiskt min.

Simon lindström, tänk om jag var den personen du kallade för din.
när du försvann rasade allt samman för mig.
Jag blev förkrossad.

ni sa att det skulle bli bättre, att tiden läker alla sår.
det har gått 3 månader nu, borde det inte kännas bättre?Varför har jag inte kunnat bygga upp det han tog ifrån mig?
När ska jag sluta sakna honom? Det går inte en enda dag utan att jag tänker på dig.
Det är alltid nånting som får mig att tänka på dig. Det är alltid dig jag tänker på innan jag somnar.
jag vet inte hur många olika drömmar jag har haft om dig, om oss, och om det vi hade.
jag drömmer att du tar mig tillbaka, det var bara ett misstag.
för när jag vaknade nästa morgon märkte jag att det inte alls var så, och min dag blev förstörd.
jag drömmer att jag ligger där i din famn igen och tänker att jag har en sån tur att ha dig.
men jag vaknar alltid, jag vill inte vakna, jag vill somna om och vakna där jag var din.

jag får höra:
"kom över honom, det finns bättre".
"han är inte värd att du mår såhär." "du förtjänar bättre"
"har du fortfarande inte kommit över honom"?

det är för svårt, jag kan inte, jag vill inte men jag vill ha livet i dom där kärleks filmerna.
jag kan inte gå vidare förens jag slutar känna saknaden av honom,
jag är rädd för att inte orka leva om jag raderar dig ur mitt liv.

men jag har självklart haft helt underbara dagar med dig, och på nått känns det som om den du visar att du är när du är tillsammans med mig är den rätta du, att du bara inte vågar visa ditt riktiga jag för resten av världen, grupptryck är alltid otroligt svårt, men förfan, visa vad du känner, för jag tror att du vet det, innerst inne.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0